Bromma flygplats - dags att tänka om!

Det råder stor bostadsbrist i Stockholmsområdet. I det ljuset pressas kommuner (och önskar ofta själva) att bygga fler och fler bostäder. Ökad befolkning har blivit en fjäder i hatten för de styrande i ytterkommunerna. Det ger status och man tror resurser, men verkligheten är att kostnaderna under lång tid stiger snabbare än tillskottet av skattemedel. Därför har dessa kommuner ofta både hög lånebelastning och hög kommunalskatt. Utbyggnaden sker ofta på bekostnad av åkermark, naturområden och biologisk mångfald. Utvecklingen av arbetstillfällen är för det mesta inte i paritet till befolkningsökningen vilket leder till att allt fler behöver resa allt mer. Knappast hållbart. Rörlighet är bra – tvång till långa resor dåligt.

Skall man verkligen lösa Stor-Stockholms bostadsproblem i dessa ”glesmarker”. Min hemkommun – Sigtuna – har redan en av länets lägsta kollektivtrafikandelar i likhet med andra kranskommuner….,och det räknat som andel resor. Om man istället mäter med (det korrekta måttet) andel av personkilometer blir bilden ännu sämre. Resor med egen bil på avstånd 15-50 km är den kvantitativt största källan till miljö/klimatutsläpp i länet. Det torde vara lätt att inse att en bilresa Sigtuna-Stockholm med en person i bilen resurs- och klimatmässigt väger dramatiskt mycket tyngre än en t-banetur från T-Centralen till Odenplan.

Nej, klok förtätning på Stockholms stads mark, i Sundbyberg, Solna och andra närförorter är modellen. OI det ljuset borde FP i länet/staden ompröva sin syn på Bromma flygplats. Där kunde man bygga en ny, modern, hållbar, kollektivtrafikförsörjd stadsdel med blandat boende, arbete och service för kanske 20 000 invånare eller mer.

Flyget då? Peak oil och rättvis klimatbelastning av flyg i framtiden kommer att innebära att Thailandsresor och flygfraktad papaya inte längre ses som en mänsklig rättighet och att flyget inte fortsätter att expandera som branschen tror/vill. Det kan t.o.m. bli fråga om en stagnation och nedgång i ett 20-30 årsperspektiv. Då kommer Arlandas tre banor att förslå mycket väl. Redan idag kommer de flesta invånare lättare, snabbare och billigare till Arlanda än till Bromma. Ännu bättre blir det när framsynta politiker lyckats avskaffa ”straffavgiften” för av/påstigning vid Arlanda C och att denna station utvecklas till ett nationellt järnvägsnav.

FP måste markera mot Attefalks förvillelser om energi- och klimatkrav

Många satt i halsen när vår (KDs) bostadsminister gick ut med budskapet att tuffare klimat/energiregler än riksnormen vid nybyggnation i kommunerna skall förbjudas. Det är ett exempel på extremt kortsiktigt tänkande. Om byggnadsindustrin hade att följa samma normer överallt – säkert gärna precis likadana hus – så skulle kostnaderna nog bli lägre - i det korta perspektivet. Det var väl så vi fick ”miljonprogrammet”. I ett längre perspektiv är det självklart att investeringar i lägre energiåtgång och mindre klimatutsläpp ger en helt annan kalkyl. En positiv inställning till offensiva satsningar på energieffektivitet och miljö/klimathänsyn leder utvecklingen framåt i den riktning den måste gå. Målet bör vara inte bara ”passivhus” utan ”aktivhus” där själva boendet bidrar till både energiförsörjning och resurskretslopp. Frestelsen att lösa dagens problem (bostadsbrist) på kommande generations bekostnad (brist på det mesta) måste motverkas.

KD har skapat en tradition av att släppa ut illa genomtänkta – ofta populistiska – förslag. Med en rysning minns man det föga tidenliga förslaget om sänkt bensinskatt inför valet 2006. FP måste stå upp för långsiktighet i samhällsplaneringen och byggandet. FPs bostadsgrupp har sagt nej till Attefalks hugskott. Partiledningen bör göra detsamma.

Prioritera familjeplanering i biståndsarbetet!

Detta är en motion till Folkpartiets landsmöte i november 2013

Yrkandet:

Tillför i partiprogrammet under rubriken ”Global utveckling” en punkt med lydelse ”I biståndet skall familjeplanering åter få en hög prioritet och inriktas på de många länder som alltjämt har en så kraftig befolkningstillväxt att välfärdsutvecklingen äventyras”

Bakgrund
Världen står inför extrema utmaningar när det gäller klimatutveckling, livsmedelstillgång, allmän resursbrist och en accelererande negativ påverkan på det livsuppehållande naturliga systemet.”Hålet” efter fossila energikällor - idag ca 80% av världens energiförbrukning -, som sinande olje- och gastillgångar och den av klimatskäl nödvändiga utfasningen av kolkraft innebär, kommer att sätta press på försörjningssystemen på alla plan.

Även med stor tilltro till teknologisk utveckling i form av förnyelsebara energikällor och/eller kärnkraft är det svårt att se hur ”livsutrymmet” skall räcka till för fortsatt materiell tillväxt i i-världen och starkt befogade krav på välfärdsökning i u-världen. Ekvationen blir ännu svårare i ljuset av en fortsatt ökning av världens befolkning. Tillväxten är i dag ca 80 miljoner nya världsmedborgare per år. De barn som föds idag kommer att behöva dela jordens resurser med 9-10 miljarder andra (jämfört med 7 idag).

Förhoppning att växande välfärd i sig leder till lägre födelsetal kommer på skam om den ökade välfärden inte inträffar. Vatten, åkermark, skog, fosfor, kväve, energi och inte minst livsmedel blir bristfaktorer som kommer att motverka utveckling av välfärd. En minskad befolkningsökning - eller t.o.m. en minskad världsbefolkning – ökar sannolikheten för att ekvationen skall gå ihop. Det är kvinnor och barn i de mest utsatta områdena som drabbas först och mest när bristerna materialiseras. Insatser för familjeplanering är ett kostnadseffektivt sätt att minska lidande och skapa förutsättningar för välfärdsutveckling.

Sverige bör åter prioritera familjeplanering i sitt biståndsarbete. Det handlar om att ge kvinnor utbildning, rättighet och möjlighet att själva bestämma över sitt barnafödande. Mer än en miljard kvinnor saknar tillgång till fungerande preventivteknik. I dag utgör området ”reproductive and sexual health” ca 4% av det samlade biståndet från SIDA och UD. I den ”skärven” inkluderas insatser för AIDS-bekämpning och minskad mödra- och barnadödlighet. En mycket liten andel ägnas således åt direkta, målinriktade insatser för att minska befolkningstillväxten. Sverige har goda förutsättningar att göra skillnad i detta avseende. I Sverige finns en stolt tradition inom området eftersom vi inte lider av de religiösa och kulturella blockeringar som ofta hindrat effektiva insatser från FN och dess organ.

Genomför skatteväxling på allvar!

Detta är en motion till Folkpartiets landsmöte i november 2013

Yrkandet:
Tillför i partiprogrammet ”För att skapa hållbar utveckling utan arbetslöshet och fortsatt resursnedbrytning skall en omfattande skatteväxling genomföras från belastning på mänskligt arbete till ökat uttag på energi – särskilt fossil -, ändliga råvaror och miljöskadliga produkter"

Bakgrund
Planetens resurser och naturens motståndskraft håller på att uttömmas. Fortsatt global befolkningstillväxt och berättigade krav på ökad välfärd från miljarder människor accentuerar detta dilemma. Mantrat att ständig tillväxt skapar resurser för välstånd håller inte längre. Fortsatt jakt på oreflekterad materiell tillväxt innebär ökad fart mot sammanbrott i det livsuppehållande naturliga systemet. Detta gäller särskilt den högkonsumerande världens länder – varav Sverige är ett – där varje individ ger upphov till många gånger större resursförbrukning och miljö/klimat- påverkan än världsgenomsnittet, för att inte tala om jämfört med den nivå som en uthållig värld kan klara av.

En minskad materiell tillväxt leder inte till recession och arbetslöshet. En systematisk och långtgående skatteväxling från arbete till materiell konsumtion verkar i motsatt riktning. Det blir fler jobb och en mer hållbar utveckling med ramar som gynnar arbetsutbud/efterfrågan och håller tillbaka resursslöseri. Som liberaler tror vi på individens fria val inom ramen för tydliga ekonomiska styrmedel. Skatteväxling innebär just det.

Det ”hot” mot internationell konkurrenskraft som ofta framhålls som motargument bygger på antagandet att vi är beroende av billiga råvaror och billig energi. I dagens läge är vi minst lika beroende av rimliga arbetskraftkostnader, god utbildning och konkurrenskraftig tjänsteproduktion. Om man väljer att genomföra en stor el av skatteväxlingen inom MOMS-systemet (från tjänstemoms till energi/varumoms) berörs f ö inte den internationella konkurrenskraften.

En tankemodell för fortsatt utredning: ”Flytta” ett stort antal miljarder (100, 200) från skatt mm på arbete till skatt mm på materiella resurser. Genomför detta i flera steg med klar angivelse av färdriktning och tidsplan

För att undvika fusk, ineffektiv bidragsoptimering, byråkrati, politisk ”klåfingrighet” och oklarhet bör maximal tydlighet/enkelhet eftersträvas samt undantag och subventioner undvikas.

Med en genomgripande skatteväxling blir resurskrävande och/eller skadliga verksamheter dyrare och personalintensiva verksamheter billigare. Med marknadsekonomi och individernas fria val kan detta förväntas leda till:

* Bättre och mer resurssnåla produkter (”slit-och-släng” och långa frakter blir dyrare)

* Mer och bättre närservice (dyr personal och billiga transporter har format vårt samhälles fysiska struktur)

* Mer underhåll, reparation och återvinning (det lönar sig och blir billigare)

* Ökad sysselsättning i privat och offentlig tjänstesektor (mer ”vård-skola-omsorg”)


Sammantaget leder detta till ett samhälle med uthållighet, bättre service och ökad livskvalitet.

Klimat & miljö kräver större satsningar på kollektivtrafiken!

Nedanstående är en motion som jag och ytterligare några Gröna Liberaler lämnat till Folkpartiets i Stockholms län förbundsårmöte 2013

Folkpartiet måste prioritera och satsa mycket hårdare på kollektivtrafikens utveckling - för klimatets, hållbarhetens och kommande generationers skull!

Utsläppen av klimatgaser i världen ökar och nådde 2011 (och sannolikt 2012) den högsta nivån någonsin. Världsbanken och de flesta forskare höjer tonen när det gäller risken för accelererande effekter. Med rådande förhållanden finns inga tecken på att sambandet mellan materiell tillväxt och negativ klimat- och miljöpåverkan är brutet. Med ökande världsbefolkning, redan intecknade klimatförsämringar och legitima krav på ökad välfärd i stora delar av världen kommer denna ekvation att bli allt mer svårlöst. Sverige och Stockholms län är inte oberoende av denna utveckling och har som rik storstadsregion en särskild plikt att möta dessa utmaningar. Folkpartiet som förnufts- och värderingsbaserat parti bör inta en offensiv roll i detta avseende. Kollektivtrafikens utveckling och konkurrenskraft har en stor betydelse för en hållbar framtid.

Folkpartiet och alliansen har i Landstinget antagit ett miljöpolitiskt program där målet för kollektivtrafiken är att andelen ”skall öka” (!!). Det är en för låg ambitionsnivå och kommer inte att leda till att uppställda utsläppsminskningsmål uppnås – än mindre till vad som verkligen krävs. Ingen myndighet eller forskningsinstitution tror att utsläppen från länets trafik kommer att minska under de kommande 20 åren med nu kända planer.

De kollektivtrafikandelar som används är andelen påbörjade resor. Med detta mått har kollektivtrafiken i dag 37 % mot biltrafikens 63 % (2011 enl. SL). Mätsättet jämställer en tur mellan Hötorget och Rådmansgatan med en bilists resa mellan Nynäshamn och Norrtälje och beskriver inte alls resmönstrets miljö- och klimatpåverkan. Det mer relevanta mätetalet personkilometer ger andelarna för kollektivtrafiken resp. bilen 29/71! Om man till det lägger att kollektivresan är mer energieffektiv och har lägre andel fossilt bränsle framstår bilresandets klimatpåverkan i förhållande till kollektivtrafiken som ännu mycket större. I det ljuset är den oprecisa ambitionen om ökad kollektivandel inte tillräcklig. Nuvarande ambitionsnivå innebär att huvuddelen av den trafikökning som förväntas i regionen under de kommande 10-20 åren kommer att ske med personbil. Det är ohållbart både ur klimat- och trängselsynpunkt.

Vi förespråkar en trafikpolitik med mål och åtgärder som leder till den minskade miljöpåverkan alla säger sig förespråka. Då krävs ökade satsningar, ekonomiska styrmedel och helhetssyn i plan- och trafikarbetet. Planer för nybyggnation bör ha minskat resbehov och ökad tillgång till effektiv kollektivtrafik som mål. För att säkerställa ökade resurser bör skattefinansieringsgraden ökas. Tillskottet skall gå till utbyggnad, kapacitetshöjning och annan förbättring av kollektivtrafikens konkurrenskraft. Huvudmålet måste vara att locka/förmå bilanvändarna att bli kollektivtrafikresenärer. Det är inte kostnaden som är hindret utan attraktiviteten, pålitligheten, kapaciteten och flexibiliteten. Förbättringar i dessa avseenden kommer också att medföra bättre service för dagens kollektivpendlare.


Yrkanden

Vi yrkar att Folkpartiet i Stockholms län skall verka för:

• Att kollektivtrafikandelen (av totalen kollektiv + personbil) i första hand ska mätas och målsättas som andel av antalet personkilometer och inte antalet resor

• Att kollektivtrafikandelen med ovanstående mätsätt ska öka från 29 % till 35 % 2015, 50 % 2020 och minst 60 % till 2030

• Att finansieringsmodellen för SL successivt under en flerårsperiod ska ändras från 50/50 skatte-/biljettintäktsbaserat till en högre skattefinansieringsgrad – exempelvis 60/40 med bibehållen, men inflationsjusterad biljettprisnivå. Detta skulle tillföra kollektivtrafiken ca 4 miljarder per år – en ökning med ca 25 % (motsvarande ca 0,65 skattekrona)

• Att biltulls-/trängselskattsystemet ska utvidgas och avgiftshöjas kontinuerligt i samma takt som kollektivtrafiken förbättras. De nya intäkterna ska gå till drift och investeringar i kollektivtrafiken utöver finansieringen från skatt och biljettintäkter

• Att utvecklandet av Stockholms läns kollektivtrafik ska ske i ett helhetsperspektiv där det överordnade målet är avskaffande av beroendet av egen bil i vardagslivet genom ökad tillgänglighet och attraktivitet i kollektivtrafiken

• Att helheten ska byggas på objektiv analys av alla transportmedel – järnväg, spårväg, tunnelbana, traditionell buss, trådbuss och spårbil. SL ska uppmanas till visionärt och kreativt tänkande och låsning till vissa transportmedel undvikas

• Att nybyggnation och annan markexploatering i regionen ska underställas kravet att 60 % av persontransportarbetet skall vara kollektivt redan under inflyttningsfasen av projekten

Moderat bottennapp om klimat/miljö

I DN häromdagen hade Stockholmsregionens moderata kommunal- och oppositionsråd en debattartikel om den förestående miljöprövningen av Arlanda flygplats. Framför allt hade man skjutit in sig på det annalkande förbudet att ha inflygningar över Upplands Väsbys centrala delar. Av uppenbara skäl återfanns inte denna kommuns kommunalråd bland undertecknarna.

På det principiella planet fastnar man för en remarkabel formulering - Varje satsning på ekonomisk tillväxt är också i förlängningen en investering i bättre klimat och renare miljö  (!)

Denna utsago är i sin cynism närmast Orwellsk. Genom mantrat tillväxt ger bättre miljö försöker man komma förbi det faktum att ingen del av den materiella tillväxt som skett under de senaste 200 åren resulterat i bättre miljö. Det senaste halvseklet är i det avseendet det värsta då en ständig ökning av klimatgasutsläpp satt vår värld i en - i värsta fall -irreversibel situation när det gäller skenande klimatutveckling, försurning av haven och förutsättningarna för livsmedelsproduktion till en växande världsbefolkning. Men detta perspektiv är naturligtvis inte lika viktigt som att flygplanen skall få flyga över Upplands Väsby – eller?

I sakfrågan kan man konstatera att det tillstånd som en gång gavs för byggandet av bana 3 innefattade begränsningen att vissa inflygningsrutter inte var tillåtna fr.o.m. 2018. Dåvarande Luftfartsverket och berörda kommuner och politiska organ var klart medvetna om det. När det nu visar sig svårt att uppfylla villkoren försöker man få dem förändrade i st f att lösa det verkliga problemet. En parallell är att även utsläppstaket ifrågasätts i st f att åtgärda den faktor som idag är den största ”boven” när det gäller utsläpp kring Arlanda – trafiken på marken. Vore det inte bättre att ta till brösttonerna för att nå bra lösningar i det avseendet?

Tyvärr är inte dessa exempel unika. Allt som oftast när miljö ställs mot kortsiktiga intressen vinner de senare. Omsorgen om en miljö, ett klimat, en samhällsstruktur som gör utveckling möjlig för kommande generationer får stå tillbaka. Tala om visionslöshet.

Varning - Opportunism! ………..Önskas - Ledarskap!

Folkpartiet, den regerande alliansen och det ledande oppositionspartiet tävlar med varandra att visa oro över världens utveckling, det raska marschen mot en katastrofal temperaturhöjning, utfiskningen av haven etc. Man rynkar pannorna och ger ”lip service” när Världsbanken, Johan Rockström vid SRI/SRC eller Natursskyddsföreningen höjer rösten och allt mer entydigt fastslår att nästan ingen kurva ännu pekar åt rätt håll, att tiden är knapp och att manöverutrymmet för skapa en hållbar värld för kommande generationer hela tiden minskar.

MEN…

…när det kommer till konkreta förslag om åtgärder som i någon utsträckning påverkar väljarnas vardag slår bromsarna till och man tar gärna till opportunistiska utspel för att vinna poäng. Några exempel:

* Förslag om ökad bensin/CO2– skatt möts på studs med besked om hur det ”drabbar vanliga människor” och att det egna partiet absolut inte kan bidra till det

* Förslag om system som gynnar egenproduktion av el (vind, sol etc.) av den typ som förekommer i Tyskland möts direkt av energiministern med att det ”drabbar” ägare av eluppvärmda villor med 10 000:- per år, och det går ju inte (om man vill behålla deras röster)

Men… var det inte det vi ville?...att skapa ramar som leder till färre hus med direktel?...att minska bilåkandet (i varje fall det fossildrivna)?

Det verkar som om man tror att betydande förändringar i utsläppsskapande och resursförbrukande beteende kan uppnås utan att någon skall behöva märka det. Med hänvisning till mer eller mindre prövade teknologier kommer det ”nog” att lösa sig utan omprövning/uppoffring. ”Säg inget negativt/var optimistisk” är det interna mantrat.

Man borde kunna förvänta sig att ledande politiker som aspirerar på att leda landet i rätt riktning skulle ha modet att faktiskt leda. Demokrati handlar inte bara om att ”lyssna på folket” utan även att våga berätta sanningen och vad som krävs för att vår generation skall ta sitt ansvar.