Klimat & miljö kräver större satsningar på kollektivtrafiken!

Nedanstående är en motion som jag och ytterligare några Gröna Liberaler lämnat till Folkpartiets i Stockholms län förbundsårmöte 2013

Folkpartiet måste prioritera och satsa mycket hårdare på kollektivtrafikens utveckling - för klimatets, hållbarhetens och kommande generationers skull!

Utsläppen av klimatgaser i världen ökar och nådde 2011 (och sannolikt 2012) den högsta nivån någonsin. Världsbanken och de flesta forskare höjer tonen när det gäller risken för accelererande effekter. Med rådande förhållanden finns inga tecken på att sambandet mellan materiell tillväxt och negativ klimat- och miljöpåverkan är brutet. Med ökande världsbefolkning, redan intecknade klimatförsämringar och legitima krav på ökad välfärd i stora delar av världen kommer denna ekvation att bli allt mer svårlöst. Sverige och Stockholms län är inte oberoende av denna utveckling och har som rik storstadsregion en särskild plikt att möta dessa utmaningar. Folkpartiet som förnufts- och värderingsbaserat parti bör inta en offensiv roll i detta avseende. Kollektivtrafikens utveckling och konkurrenskraft har en stor betydelse för en hållbar framtid.

Folkpartiet och alliansen har i Landstinget antagit ett miljöpolitiskt program där målet för kollektivtrafiken är att andelen ”skall öka” (!!). Det är en för låg ambitionsnivå och kommer inte att leda till att uppställda utsläppsminskningsmål uppnås – än mindre till vad som verkligen krävs. Ingen myndighet eller forskningsinstitution tror att utsläppen från länets trafik kommer att minska under de kommande 20 åren med nu kända planer.

De kollektivtrafikandelar som används är andelen påbörjade resor. Med detta mått har kollektivtrafiken i dag 37 % mot biltrafikens 63 % (2011 enl. SL). Mätsättet jämställer en tur mellan Hötorget och Rådmansgatan med en bilists resa mellan Nynäshamn och Norrtälje och beskriver inte alls resmönstrets miljö- och klimatpåverkan. Det mer relevanta mätetalet personkilometer ger andelarna för kollektivtrafiken resp. bilen 29/71! Om man till det lägger att kollektivresan är mer energieffektiv och har lägre andel fossilt bränsle framstår bilresandets klimatpåverkan i förhållande till kollektivtrafiken som ännu mycket större. I det ljuset är den oprecisa ambitionen om ökad kollektivandel inte tillräcklig. Nuvarande ambitionsnivå innebär att huvuddelen av den trafikökning som förväntas i regionen under de kommande 10-20 åren kommer att ske med personbil. Det är ohållbart både ur klimat- och trängselsynpunkt.

Vi förespråkar en trafikpolitik med mål och åtgärder som leder till den minskade miljöpåverkan alla säger sig förespråka. Då krävs ökade satsningar, ekonomiska styrmedel och helhetssyn i plan- och trafikarbetet. Planer för nybyggnation bör ha minskat resbehov och ökad tillgång till effektiv kollektivtrafik som mål. För att säkerställa ökade resurser bör skattefinansieringsgraden ökas. Tillskottet skall gå till utbyggnad, kapacitetshöjning och annan förbättring av kollektivtrafikens konkurrenskraft. Huvudmålet måste vara att locka/förmå bilanvändarna att bli kollektivtrafikresenärer. Det är inte kostnaden som är hindret utan attraktiviteten, pålitligheten, kapaciteten och flexibiliteten. Förbättringar i dessa avseenden kommer också att medföra bättre service för dagens kollektivpendlare.


Yrkanden

Vi yrkar att Folkpartiet i Stockholms län skall verka för:

• Att kollektivtrafikandelen (av totalen kollektiv + personbil) i första hand ska mätas och målsättas som andel av antalet personkilometer och inte antalet resor

• Att kollektivtrafikandelen med ovanstående mätsätt ska öka från 29 % till 35 % 2015, 50 % 2020 och minst 60 % till 2030

• Att finansieringsmodellen för SL successivt under en flerårsperiod ska ändras från 50/50 skatte-/biljettintäktsbaserat till en högre skattefinansieringsgrad – exempelvis 60/40 med bibehållen, men inflationsjusterad biljettprisnivå. Detta skulle tillföra kollektivtrafiken ca 4 miljarder per år – en ökning med ca 25 % (motsvarande ca 0,65 skattekrona)

• Att biltulls-/trängselskattsystemet ska utvidgas och avgiftshöjas kontinuerligt i samma takt som kollektivtrafiken förbättras. De nya intäkterna ska gå till drift och investeringar i kollektivtrafiken utöver finansieringen från skatt och biljettintäkter

• Att utvecklandet av Stockholms läns kollektivtrafik ska ske i ett helhetsperspektiv där det överordnade målet är avskaffande av beroendet av egen bil i vardagslivet genom ökad tillgänglighet och attraktivitet i kollektivtrafiken

• Att helheten ska byggas på objektiv analys av alla transportmedel – järnväg, spårväg, tunnelbana, traditionell buss, trådbuss och spårbil. SL ska uppmanas till visionärt och kreativt tänkande och låsning till vissa transportmedel undvikas

• Att nybyggnation och annan markexploatering i regionen ska underställas kravet att 60 % av persontransportarbetet skall vara kollektivt redan under inflyttningsfasen av projekten

Moderat bottennapp om klimat/miljö

I DN häromdagen hade Stockholmsregionens moderata kommunal- och oppositionsråd en debattartikel om den förestående miljöprövningen av Arlanda flygplats. Framför allt hade man skjutit in sig på det annalkande förbudet att ha inflygningar över Upplands Väsbys centrala delar. Av uppenbara skäl återfanns inte denna kommuns kommunalråd bland undertecknarna.

På det principiella planet fastnar man för en remarkabel formulering - Varje satsning på ekonomisk tillväxt är också i förlängningen en investering i bättre klimat och renare miljö  (!)

Denna utsago är i sin cynism närmast Orwellsk. Genom mantrat tillväxt ger bättre miljö försöker man komma förbi det faktum att ingen del av den materiella tillväxt som skett under de senaste 200 åren resulterat i bättre miljö. Det senaste halvseklet är i det avseendet det värsta då en ständig ökning av klimatgasutsläpp satt vår värld i en - i värsta fall -irreversibel situation när det gäller skenande klimatutveckling, försurning av haven och förutsättningarna för livsmedelsproduktion till en växande världsbefolkning. Men detta perspektiv är naturligtvis inte lika viktigt som att flygplanen skall få flyga över Upplands Väsby – eller?

I sakfrågan kan man konstatera att det tillstånd som en gång gavs för byggandet av bana 3 innefattade begränsningen att vissa inflygningsrutter inte var tillåtna fr.o.m. 2018. Dåvarande Luftfartsverket och berörda kommuner och politiska organ var klart medvetna om det. När det nu visar sig svårt att uppfylla villkoren försöker man få dem förändrade i st f att lösa det verkliga problemet. En parallell är att även utsläppstaket ifrågasätts i st f att åtgärda den faktor som idag är den största ”boven” när det gäller utsläpp kring Arlanda – trafiken på marken. Vore det inte bättre att ta till brösttonerna för att nå bra lösningar i det avseendet?

Tyvärr är inte dessa exempel unika. Allt som oftast när miljö ställs mot kortsiktiga intressen vinner de senare. Omsorgen om en miljö, ett klimat, en samhällsstruktur som gör utveckling möjlig för kommande generationer får stå tillbaka. Tala om visionslöshet.

Varning - Opportunism! ………..Önskas - Ledarskap!

Folkpartiet, den regerande alliansen och det ledande oppositionspartiet tävlar med varandra att visa oro över världens utveckling, det raska marschen mot en katastrofal temperaturhöjning, utfiskningen av haven etc. Man rynkar pannorna och ger ”lip service” när Världsbanken, Johan Rockström vid SRI/SRC eller Natursskyddsföreningen höjer rösten och allt mer entydigt fastslår att nästan ingen kurva ännu pekar åt rätt håll, att tiden är knapp och att manöverutrymmet för skapa en hållbar värld för kommande generationer hela tiden minskar.

MEN…

…när det kommer till konkreta förslag om åtgärder som i någon utsträckning påverkar väljarnas vardag slår bromsarna till och man tar gärna till opportunistiska utspel för att vinna poäng. Några exempel:

* Förslag om ökad bensin/CO2– skatt möts på studs med besked om hur det ”drabbar vanliga människor” och att det egna partiet absolut inte kan bidra till det

* Förslag om system som gynnar egenproduktion av el (vind, sol etc.) av den typ som förekommer i Tyskland möts direkt av energiministern med att det ”drabbar” ägare av eluppvärmda villor med 10 000:- per år, och det går ju inte (om man vill behålla deras röster)

Men… var det inte det vi ville?...att skapa ramar som leder till färre hus med direktel?...att minska bilåkandet (i varje fall det fossildrivna)?

Det verkar som om man tror att betydande förändringar i utsläppsskapande och resursförbrukande beteende kan uppnås utan att någon skall behöva märka det. Med hänvisning till mer eller mindre prövade teknologier kommer det ”nog” att lösa sig utan omprövning/uppoffring. ”Säg inget negativt/var optimistisk” är det interna mantrat.

Man borde kunna förvänta sig att ledande politiker som aspirerar på att leda landet i rätt riktning skulle ha modet att faktiskt leda. Demokrati handlar inte bara om att ”lyssna på folket” utan även att våga berätta sanningen och vad som krävs för att vår generation skall ta sitt ansvar.

Nu ser vi Sverigedemokraternas verkliga ansikte!

Bilderna i filmen som visar tre hotfulla huliganer med järnrör, utropande rasistiska tillmälen, knuffande kvinnor och kallt flinande uppmuntrar varandra - är väl inte förvånande? Det är vad vi är vana att se när fotbollsklubbarnas oönskade svans ”gör upp” eller när mobbare håller ihop mot individer som de ser som svagare och mindre värda.

Det förvånande är att ansiktena tillhör tre riksdagsmän! – tillika högt uppsatta förtroendevalda inom sitt parti. Det visar med all tydlighet hur tunn den påklistrade fernissan är. Partiledarens budskap är solklart - ”tänk på vad ni säger” -, men det är inte så lätt för dem som just tagit av sig de stålskodda kängorna och låtit BSS-stubben på huvudet växa ut lite grann att dölja var som verkligen rör sig bakom pannbenet. De drivs av de mest primitiva instinkter som människan kan uppbringa och appellerar till det lägsta hos oss väljare. Det är ett känt men obehagligt fenomen att de som känner sig misslyckade, osäkra och underskattade finner styrka i att tillsammans utpeka andra som farliga och olämpliga. Receptet är väl beprövat av Hitler, Mussolini m.fl..

Förhoppningsvis leder de avslöjande bildrna till att några som börjat tro på SD som en rumsren, demokratisk rörelse får upp ögonen. Vi kan dock inte blunda för att grogrunden för ett sådant parti är den vardagsrasism och slentrianmässigt uttalade fördomar som vi möter inom vårt samhälle. Det första steget att ändra på detta är att inte ”jamsa med” eller vara tyst när nedlåtande kommentarer om utlänningar, andra religioner, homosexuella etc. dyker upp i vår närvaro. Vi måste stå upp för det öppna samhället  - varje dag.

Är köttet boven? …eller bara biffen? …och i så fall vilken biff?

I Land Lantbruk, i DN och på andra håll diskuteras köttets roll för klimatet och den globala resursförbrukningen. Oftast är det utsläppen av växthusgaser som jämförs, men det är viktigt att komma ihåg att det också handlar om möjligheten att föda en växande världsbefolkning när peak oil, vattenbrist och andra redan intecknade klimateffekter slår till.

I det perspektivet är det ett faktum att köttproduktion – och i synnerhet nötköttsproduktion – kräver mångdubbelt större insatser av mark, vatten, gödning, energi än motsvarande vegetariska produkter. Ibland rör det sig om en 10-falt större förbrukning per näringsenhet i födan.

Mot detta perspektiv uppmålas ofta en bild av den idisslande kossan som går och håller landskapet öppet och som omvandlar näringen i gräs till människoföda. Detta är en viktig och omistlig del av djurhållningen – som måste bevaras -, men den står tyvärr för en tämligen liten del av den totala köttproduktionen. Den dominerande delen – framförallt av den globala ökningen – är baserad på storskalig köttdjursdrift med potentiell människoföda som främsta foderkälla och inte sällan förknippad med oacceptabel förstörelse av regnskog och annan skogsareal.

Någon kanske tror att detta inte påverkas av våra svenska matvanor, men den stora och ökande köttkonsumtionen i Sverige bidrar också till att bringa världen närmare en reell livsmedelskris. I runda tal hälften av allt vårt livsmedel importeras. Det gäller också köttet som i huvudsak är producerat på det resurskrävande sätt som beskrivs ovan. Även den inhemska köttproduktionen är till största delen baserad på foder från åkrar. Upp mot 2/3 av den svenska åkermarken går åt till djurfoder.

I detta ljus vore det välgörande med en sansad diskussion om hur ett samhälle skall agera för att bidra till en uthållig värld. ”Köttfria” dagar är inte rätt väg, men det offentliga skulle på ett medvetet sätt kunna verka för en minskad total köttkonsumtion och en ”glidning” från nötkött via gris och fågel till fisk. Inom ramen för detta kan såväl valfrihet som näringsriktighet och matupplevelse uppfyllas liksom tillgången till mejeriprodukter och de köttprodukter som hänger ihop med den produktionen. En medveten upphandlingsstrategi kan också bidra till att stärka den ”hållbara” delen av köttproduktionen.

Familjeplanering - Melinda Gates och Bill Cameron har förstått - varför inte Folkpartiet?

Nedan ett citat av ett brev från en stor FP (=familjeplanerings-) konferens i London. Slutsatserna står i skarp kontrast till Karin Karlsbos uttalande härommånaden på GLs åremöte ("varje barn är välkommet ...") och SIDAs svar på fråga om ökade FP-insatser ("befolkningsutveckling är inte ett prioriterat område") och Hans Roslings huvudbudskap ("det ordnar sig, vi blir 10 miljarder i alla fall") och vårt landsmötes avvisande hållning till förslag om ökade insatser.


Det är förunderligt att det skall vara så svårt att hålla två grundläggande tankar i huvudet:

1. I ett fattigt, överbefolkat land är en exploderande befolkningsökning ett avgörande hot mot möjligheten att nå rimlig välfärd. (över 1 miljard människor lever i sådana länder i dag)
2. Jordens ändliga resurser är redan överutnyttjade. Ju fler människor desto svårare att skapa utrymme för rättvis välfärd för alla. (Här måste dock framhållas att den "rika" världens ökande överkonsumtion är ett minst lika stort hot)

Läs gärna nedanstående brev och titta gärna på denna länk -  http://edition.cnn.com/video/?hpt=hp_c1#/video/bestoftv/2012/07/06/mckenzie-kenya-lucias-secret.cnn

Brevet:
Special congratulations to the Reproductive Health Supplies Coalition for being a strong catalyst behind this rather remarkable FT report. Most impressive is that 1292 organizations from 177 countries all signed onto a "Civil Society Declaration to the London Summit on Family Planning", which is reproduced below.


Dear David Cameron and Melinda Gates:

We strongly support the Government of the United Kingdom and the Bill and Melinda Gates
Foundation in launching this global family planning initiative to drastically improve the
quality of life for millions of women, men and young people. The initiative contributes
directly to realizing the International Conference on Population and Development
Programme of Action (ICPD PoA). We commend your work -which highlights the crisis in
international support for family planning - as part of a comprehensive approach to sexual
and reproductive health and rights. We encourage other partners to support and
supplement the London Family Planning Summit to ensure the ICPD PoA is delivered in its
entirety. In particular, we recognise the potential of this initiative to strengthen health
systems, expand contraceptive choice and stimulate demand. By reaching an additional
120 million women and girls by 2020, it will enable some of the world's poorest people to
exercise their rights; reduce social, financial and gender inequalities; and contribute to
sustainable development. We hope it will inspire additional efforts to benefit women and
girls in all countries.

Through a process of global consultations including an online survey, this statement of
support represents the combined views of more than 220 respondents from 53 countries.

Country-Led and Country-Owned
Meeting the global unmet need for family planning will require a multi-stakeholder
response, and we applaud the strong emphasis of this initiative on building on the existing
policy commitments of national governments. Recognising the need for additional and
significant support for, and expenditure on, family planning, programmes must be
integrated to ensure the most effective and efficient health benefit for women and girls.
We support efforts to build on and strengthen country planning, implementation,
monitoring and evaluation systems that take account of human rights. This will require
the active participation of beneficiaries, and support to build the capacity of local
governments, civil society and the private sector in addressing the issue of unmet need.
In some countries, progress has been made in reducing unmet need. We are committed to
South -South sharing of lessons learnt and successful models.
We commit, as service providers, advocates and monitors, to partnering with governments
and the private sector, to build the required capacity - as recognised in the Every Woman
Every Child Country Accountability Framework.


Increasing Demand and Empowering Women
We applaud the London Summit on Family Planning for its commitment to work with poor
and vulnerable populations to increase individual awareness, address socio-cultural
barriers, and increase community acceptability of family planning, including
comprehensive sexuality education. In particular, we applaud the initiative's emphasis on
empowering women and girls, and delivery through increased service provision. We
encourage you to focus on providing information and services to those who have
historically faced poor access to family planning, especially young people, poor women,
people with disabilities; rural, indigenous, displaced and post crisis populations. Similarly,
we encourage you to make linkages to other programmes including those for economic
development, education (especially for girls), environmental protection, HIV/AIDS,
maternal and child health, security and youth.
We commit to working with communities and reaching poor and vulnerable women and
girls with evidence-based information so that they can make informed choices regarding
their fertility and choice of contraceptive method.


Contraceptive Security
We recognise the need for urgent action to increase women and men's access to a broad
range of contraceptives, which is essential for free and informed choice, and increased
use of family planning. This will require extensive long-term efforts to increase political
will, improve forecasting and budgeting, secure supply chains, and support human
resources and capacity building (including task sharing), reduce price and introduce new
contraceptive technologies - particularly those that are user-controlled and those that
serve multiple purposes (i.e., prevention of both unintended pregnancy and sexuallytransmitted
infections). We encourage this initiative to engage existing and potential
contraceptive manufacturers, WHO and regulatory authorities to expand the available
range of supplies and suppliers. Ensuring contraceptive security in light of the trend
toward decentralisation in the health system will require adaptation of logistics systems.
We encourage the initiative to learn from successful public and private health programmes
including those run by civil society and encourage public-private partnerships.
We commit to raising awareness of the importance of commodity security and to support
mechanisms that will achieve that between now and 2020.


Service Provision: Providing Services for all, including Young People
Family planning is best provided as part of a comprehensive range of services, including
sexual and reproductive health. We support this initiative's efforts to reduce legislative,
policy and cultural barriers that restrict access to information or services, for all people,
including young people. This includes removal of barriers such as the requirement of
parental or spousal consent and denial of services to unmarried people. This initiative
should expand service delivery mechanisms, including those based in the community or
mobile clinics, task shifting and engaging the private sector and civil society to augment
public sector service provision. We call for efforts to improve quality of care, especially
with regards to reducing stigma and ensuring client confidentiality. The price of services
and commodities should not be a barrier to access for the poor. Where appropriate they
should be included within national health insurance schemes.
We commit to advocate for an enabling policy environment and to deliver high quality
services, particularly for those who are poor or vulnerable.

Financing Mechanism
We are united in our support for increased and sustainable financing dedicated to
expanding access to family planning information, services and supplies. We support
financing mechanisms that build on and leverage existing national plans and programmes.
Such funding should be flexible enough to be made available to the public, private and
not-for profit sectors based on their ability to deliver cost-effective results. We support
your efforts to ensure that financing for family planning is increasingly provided by
national governments as an indication of commitment. This is particularly true for middle
income countries, where access to technical assistance or funds for services for extremely
hard-to-reach groups may be more appropriate. Funding to strengthen civil society
capacity to hold their governments accountable, is also much needed.
We commit, where possible, to unite to help mobilize additional financial commitments.


Global Advocacy
This initiative is invigorating the international sexual and reproductive health and rights
community. As we near the 20th anniversary of the ICPD and the expiry date of the
Millennium Development Goals, we urge the convenors to support global and regional
advocacy efforts that build international support for sexual and reproductive health and
rights, including family planning, as central to sustainable development and a critical
component of future development goals. We also call on the UK Government, as a lead
Summit partner, to work with governments to ensure that Summit goals, commitments
and plans remain central priorities for the development agenda as it assumes leadership of
the G8 in 2013.

FP borde varit först med 6-årsförslaget!

Nu har M – med understöd av lärarfacket – föreslagit obligatorisk skolstart vid 6 års ålder med hänvisning till den dokumenterade effekten av tidigt inlärande. Ett mycket bra förslag! Det är extra viktigt för barn som av en eller annan anledning riskerar hamna efter i utvecklingen. Förslaget har framförts i motioner till landsmötet vid flera tillfällen men partistyrelsen har valt att inte göra förslaget till sitt. Nu får vi i stället se M ta poäng på en planhalva som borde vara vår. Varför denna senfärdighet?